So this is me...then - Hurtig or not!

Jaha, nyss gick marcus utanför dörren för att springa i en timme. Så jäkla hurtigt en söndagskväll som denna. Jag skulle ju också kunna ta mitt lata ass ner på gymmet, men va fasen, jag orkar ju liksom inte. Det är inte ett dugg kul, har jag aldrig tyckt för övrigt. Jag tränar för att jag bör, aldrig någonsin för att det är kul. Vet ni vad som är kul? Jo att rida! Måste ta tag i det igen!

Imorgon jobbar jag för första gången på Trygg Hansa för första gången på tio veckor, och jag är nervös. Tänk om jag glömt allt??? Har suttit och pluggat försäkringsvillkoret nu men det känns som man kommer att minnas så fort man sätter igång igen!

Såg en jättedeprimerande film i helgen. "Revolutionary road" med DiCaprio och Winslet. Är man inte deprimerad innan så blir man väl efter att ha sett den. Så kändes det. Den var ju bra, riktigt bra skådespelarinsatser men nja... Jag brukar ju älska sådana filmer, gärna med tragiska slut, men denna känner jag annorlunda inför. Och usch hur de gjorde abort på den tiden, själv oxå. Hua, jag ryste och knep ihop benen vid den scenen. Men den är klart sevärd, absolut!

Nä man kanske ska gå ner till gymmet ändå. Samvetet gnager. Ja det får bli så!

Ciao!